Hej!

Nu är kl 18.00 och det bränner fortfarande i ansiktet efter dagens behandling med lasern (IPL). Inte så att jag inte kan härda ut men jag känner mig helt vimmelkantig. Undra varför? Pigmentfläckarna (dom få jag har) har börjat mörkna något och mina röda ärr ser nu ännu rödare ut, men det kommer att lägga sig till i morgon (förhoppningsvis). Ha en bra kväll allesammans!

Kramiz...

Hej igen!

Idag kändes det inte skönt med laserbehandlingen vill jag säga, men jag härdade ut och fick beröm av hudvårdsterapeuten. Hon hade ökat frekvensen på ljuset idag för att försöka få bukt med mina små fina brustna kärl på kinderna som jag fått på köpet av allt klämmande, stressig tillvaro, solen och framförallt rökningen (börja aldrig att röka eller börja sluta röka)...  Nu sitter jag här med en kylklamb invirat i en handduk och baddar mitt illröda ansikte och hoppas på att rödheten snart skall lägga sig. Frågan är om man får ett tillfredställande slutresultat efter 5 behandlingar. Räknar inte med 100% förbättring utan är nöjd med 25-50% bättre hy.

Kramiz

Hej alla glada!

Nu är jag på väg att göra min tredje laserbehandling pga envisa röda fläckar efter allt klämmande under mina ungdomsår. Har inte sett jättestor förändring än men hoppas på lite förbättring efter min 5:e behandling. Dyrt som skam är det, kostar ca 2000:- per gång + alla krämer som även de kostar en slant. Någon som behandlats och blev nöjd med slutresultatet? Ha en bra dag medan jag ligger och pinas med skarpa skott från lasern...

Kramiz

Poppa popcorn ta fram cola och 3 glas sedan är vi redo för fredagsfinalen på Idol...

När va det den börja nu igen?

Kramiz...

Poppa popcorn ta fram cola och 3 glas sedan är vi redo för fredagsfinalen på Idol...

När va det den börja nu igen?

Kramiz...

Jag har nu under 1 års tid börjat rannsaka mig själv, min sambo och vänners alkoholkonsumtion. Själv dricker jag ytterst sällan numér dels för att min dotter hatar alkohol och för att man säger så jäkla dumma grejer ibland (jag är oftast för snäll och lovar saker hit och dit). Något jag märkt är att det är så himla vanligt att ha så kallade helgvänner där flaskorna radas upp  bordet medan barnen får lördagsgodis och tittar på film eller leker efter gemensam "fin"middag. Det händer nästan aldrig att man umgås och bara tar en fika alá kaffe utan skålar vitt/rött/öl i fina glas. Jag har i alla fall avsagt mig bekantskapen med alla våra "supar"vänner (alltså dragit mig undan) för jag vet bättre idag. Inte att de är dumma på något sätt men jag anser att alkoholen förstör så mycket och att barnen inte skall behöva se sina föräldrar salongsberusade eller skitfulla rent ut sagt. Samma gäller när man får ta bilen till tex släktkalas och paren börjar diskutera öppet så att alla hör om vem som skall dricka ikväll och vem som skall köra. FY SJUTTSINGEN vad patetiskt. Den diskussionen är på varenda kalas som för den delen alltid tycks ligga på lördagskvällarna. Kan man inte bestämma det innan man kommer till kalaset för jag tycker det rimmar illa i mina öron när tjafset är igång och när man ibland till och med anar viss irritation av att inte få dricka för att man blivit utsedd till kvällens caufför. Samma sak gäller nu till julen som jag tycker är barnens dag, att man gott kan avstå nubben till sillen och alla julöl och spara sig till nyår då man förhoppningsvis har fått barnvakt (önsketänkande). Jag kan skriva hur mycket som helst om detta alkoholrelaterade ämnet, men det får bli en annan gång. Kramiz...

Godkväll!

Jag har nog kommit in i någon form av ålderskomplex för vart jag än tittar ser jag dessa söta unga tjejer. Vart tog åren vägen och hur skall man lära sig att leva i nuet? I hela mitt 35-åriga liv har jag alltid tittat och sökt efter något bortom horisonten, aldrig eller i alla fall inte så ofta sett på att just denna dagen är speciell. Den speciella dagen kommer nog längre fram tänker jag alltid. Nu när barnen blir större och självständiga börjar jag få tankarna om vad jag skall göra när de inte längre behöver mig på samma sätt. Är det inte bäst för mig då att försöka börja lära mig att leva i nuet och värdesätta de små sakerna i stället för att se så långt fram. Hur gör man? Vill inte ångra at jag inte lärt mig att leva just för dagen...

Kramiz

Jag har i 2 dagar nu städstrejkat och dessutom varit ledig från jobbet. Alla jag känner säger att jag skall ta det lugnt och bara göra ingenting, vilket jag gjort. Vet ni vad som hänt?! Jag har aldrig känt mig så slö och rastlös någonsin. Jag kan verkligen förstå soffpotatisarnas oengagerade liv (om de nu har något överhuvudtaget). Slö, slapp och likgiltig blir man. Nä, nu skall jag ta fram träningsprogrammet min mamma gav mig och kämpa hysteriskt på vardagsrumsgolvet tills jag blir blå som en mussla för soffpotatislivet är ingenting för mig!

Kramiz...