Hej!

Det gick strålande bra för sonen att ta sprutan, ingen rädsla innan och på glatt humör hela vägen till sjuksköterskan. Innan sjuksystern tog sprutan sa hon, - Det kommer inte att kännas något alls så du kan vara lugn. - Vad bra, svarade sonen. -Aj, aj, aj det gör ju ont. - Nejdå, säger sjuksystern, - Det bara nyps till lite ju.

Blir så galen på sjuksköterskor som är specialister gällande barn och vräker ut sig att sprutan inte gör ont! What are you thinking!? Ja, det gjorde lite ont enligt sonen men överlag blev nog upplevelsen ganska så odramatisk. Nu väntar glass i frysen och värktabletter i medecinskåpet som jag inte hoppas behövs till min lilla gubbe...i alla fall inte värkisarna.

Kramiz...

Hej!

Idag eller rättare sagt kl 13.00 skall min son få sprutan för svininfluensan. Jag har förberett med glass och värktabletter ut i fall han inte kommer att må bra efteråt. Hoppas allt går bra i alla fall .... Dottern får den om en vecka och jag med sambo får söka oss till vårdcentralen nedanför backen för att få den. Tänk bara på att det tar 3 veckor för sprutan att verka till en fördel så du inte tänker att du är skyddad från samma dag du får den. Hajfenor finns som ingridiens i denna formula... hehe... simma lugnt...

Kramiz...

Vad skulle jag göra utan min familj? Ibland när jag skäller och gapar på dem och tycker att de inte förstår mig får jag en ryslig känsla i kroppen... varför? Jo, det är mitt dåliga samvete som gör sig påmint, igen!

Vi har varit en familj som kan kallas för skrik och panik vilket inte är ett sånt smickrande efternamn och det är jag som börjat med det en gång i tiden. Genom snart 5 stressande år med skola, arbete, barnens skola och mycket annat, har jag rusat som en dåre, inte sett mig om utan bara stirrat rakt fram som en blodtandad hund. Voff, voff, grrr har mina svar till barnen och sambon låtit när det sagt, berättat eller gjort något. Usch och fy skäms på mig.

Den senaste veckan har varit underbar och varför kan man fråga sig? Inte en enda gång har jag gapat, skällt eller varit irriterad för jag har bestämt mig för att leva här och nu, se på barnen, lyssna på dem, upptäcka roliga gester och miner som jag annars inte lägger märke till, ge en puss i förbifarten till min älskling och tala om för honom hur mycket han betyder för mig utan att för den sakens skull låta desperat, se, lukta och känna dagen som den är och framförallt göra mig själv en tjänst att inte ta allt så allvarligt...

Utan min familj är jag ensam, tråkig och deppig, med min familj fyller livet en mening och en värme inom mig som ingen annan i hela världen kan fylla och det skall jag tänka på ofta samtidigt som jag ler och känner hur mitt dåliga samvete dag efter dag minskar för att jag lär mig att uppskatta det jag har, nämligen min älskade familj.

Förlåt

Kramiz...