Jag har haft en mysig kväll med spel å godis. Grannarna spelar hööööög musik å det dunkar i huvudet så filmen jag kollar på blekna ja tynar bort. Dunk, dunk, dunk!!!!!!!!!! De vet säkert inget om min ångest till deras ständiga fester när mamman är borta för att hon jobbar. Känsligt att säga till eftersom vi själv levde rövare här för ca 1 &  halvt år vilket vi i och för sig inte gör nu. Känner mig som en JÄV.A gnällkärring men det är skitjobbigt med den höga musiken och 15 personer som står och röker utanför min dotters fönster. Skall jag ta tjuren vid hornen och storma in och tala om att nu är det nog?, eller skall jag göra en störningsanmälan?, eller skall jag gilla läget. Vi betalar dock 9000:- i månaden och känner att vi måste kunna titta på film en enda lördag i månadeb utan dunk, dunk, och dunk ekandes i väggarna! Funderar på att köpa ett stort jäkla träd som jag skall borra i varje morgon bara för att jävlas och tyvärr går det ut över mamman i huset. Ashberg nästa och grannfejden har bara börjat i Mölndals mörka skogar... Skitless på dessa ungdomar som inte har vett nog att fatta att barnen mina störs och jag ned av detta oljud!!!!!!!!!!!

Kramiz...

Skall dra på mig ett flin på läpparna för barnens skull, låtsas vara glad och skratta. Vara trevlig mot min sambo och pussa på min dotter. Ge min son och hans kompis, som skall sova över, god service. Blir man gladare av att spela glad? Hoppas! Det är värt ett försök.... Skall titta på roliga klipp på youtube så kanske man får ett gott skratt förhoppningsvis.

Kramiz...

Känner mig deppig och nere, vill inte men kan inte hjälpa det. Jag älskar min familj och det är inte de som är problemet, utan JAG. Varför mår man så här, varför just jag? Det senaste halvåret har varit oerhört jobbigt för mig, vill inte träffa folk, inte handla, inte umgås, jag vill ingenting. När jag mår som sämst försöker jag verkligen tänka på de som har eller mår värre än jag och det kan lindra lite grann för stunden men sen kommer ångesten igen, ensamheten och tomheten fastän att jag egentligen inte är själv, för jag har ju min familj. Jag vet egentligen vad allt bottnar i (vilket jag inte tänker ta upp nu) och det är ganska många ouppklarade saker. Min ryggsäck är alldeles för tung för att bära nu och jag måste få lassa ur lite i den för att kunna orka fortsätta, men hur? Jag har ett tag nu velat åka till ett U-land för att se hur de lever där och för att kanske kunna uppskatta det som jag har. Göra en påminnelse till mig själv om hur bra man har det egentligen. Men har vi det så bra i I-länderna egentligen, är all strävan efter materiella ting och mycket annat det som gör oss lyckliga. Tänk om det fanns ett mellanting mellan denna fattigdom och I-länderna i något land, då hade jag flyttat dit utan tvekan!

Kramiz...

Hej!

Vaknade vid 7-tiden av att min son väckte mig. Han brukar inte vakna sååå tidigt men han väntar ivrigt på att hans kompis skall komma vid 2-tiden och som skall stanna över natten. Det blir en lååååååååång väntan för honom. Får försöka att aktivera honom på bästa sätt så att tiden går snabbare. Det blir i alla fall en hemmadag/kväll med mycket bus (säkerligen med 2 pojkar i huset) god mat och spel för oss. Min lilla gumma skall sova hemma idag vilket känns skönt. Hoppas ni får en bra dag med humöret på topp!

Kramiz...

Detta spel är från 12 år, men kan tala om att min 7-årige son tycker att detta spel är jätteroligt och klarar av det bra om man bara läser/viskar till honom det som han skall rita.